Skribent:
Kategori:

Föräldrarollen

Skribent:
Kategori:

Föräldrarollen

Gränssättning som fungerar

Tycker du att det är svårt att sätta gränser? Gränssättning behöver inte nödvändigtvis betyda att vara sträng, utan att lära ut positiva alternativ till dåligt uppförande.

Illustrationsfoto til artikel om gränssättning
Här får du 15 tips på bra gränssättning. Foto: iStock

Vad är gränser? Det är ett uttryck för hur du vill ha det, vad som inte är önskvärt, vad du går med på, inte går med på, vad du gillar och inte gillar. Det är vissa regler som du vill att dina barn ska följa, och då måste du bestämma dig för var gränsen går.  

– Gränssättning handlar om att utvecklas i en trygg miljö, och om att skydda barnet från sig själv och sin omgivning. Gränser ger trygghet, förklarar Plusstids expert Tone Aanderaa 

Tycker du att det är svårt att sätta gränser för ditt barn? I stället för att tänka “vad är bäst för barnet?” kan du tänka “vad är bäst för mig och hur kommer det vara för mitt barn?”.  

Några förknippar gränssättning med att sätta gränser för hur barnet uttrycker sig, men det handlar om att hålla barnets beteende inom vissa gränser och att utöka dem genom att lära ut positiva beteenden och bra sätt att uppföra och uttrycka sig på.  

Sätt gränser som är anpassade till barnets ålder och förmåga att lära. Gränser ska upprätthållas med fast hand, men också med kärlek och empati.  

När bör du börja sätta gränser?  

Tone menar att du bör börja redan när barnet är nyfött. Gränssättning kan vara allt ifrån att avskärma barnet från för mycket intryck i början, till att skapa ett sömnmönster som barnet ska vänja sig vid, till att skydda barnet från sig själv och undvika olyckor.  

I åttamånadersåldern riktar barn sig mer ut mot omvärlden och behöver givna regler. Utvecklingen av barnets självkänsla sker i en period då barnet använder sin egen vilja, kanske trots, och samtidigt har en intensiv önskan att få utforska omgivningarna.  

– Föräldrar kan på många sätt känna att barnet vill styra över hela familjelivet om gränser inte sätts upp. Därför är det viktigt att föräldrarna säger ifrån, men det behöver inte uppta allt fokus i vardagen, understryker Tone.  

Råd för bra gränssättning  

  1. Ha så pass få regler att du vet att du orkar stå emot när gränserna testas. Om barnet känner att det får sin vilja igenom så länge det tjatar länge nog, lägger du grunden för ett påfrestande familjeliv de kommande åren.  
  2. Förvänta dig inte för mycket av barn. De saknar väldigt många förutsättningar för att bete sig så som vi många gånger önskar.  
  3. Var konsekvent! Det som är viktigt för barnet (och föräldrarna) är att vi i stor utsträckning har en rimlig fast gräns. Om barnet upprepade gånger bryter mot gränserna som du satt upp, måste du visa att det får konsekvenser. Om han/hon till exempel skruvar upp ljudet alldeles för högt på teven måste barnet efter en varning eller två finna sig i att skärmen blir svart. Var noga med att konsekvenserna är logiska och att barnet förstår dem. Då kommer han/hon förstå att det är klokt att följa reglerna. Det fungerar mycket bättre än att hota barnet med att det inte får lördagsgodis för att det har brutit mot en regel tidigare under veckan.  
  4. Försök att sätta dig in i barnets perspektiv så att du bättre kan förstå vad som ligger bakom trots och ilska.  
  5. När du sätter gränser för barnet, förklara varför du gör det så att barnet förstår vad det ska lära sig av det. Ett litet barn förstår inte “nej” och “inte” – du måste förklara och ge dem vägledning till alternativa, positiva metoder. I en stressad vardag är det enklare att ropa “nej, gör inte så!” i stället för att sätta sig ner med barnet och förklara vad det gör fel. Ta ett djupt andetag, ha tålamod och kom ihåg att positiv vägledning fungerar mycket bättre än negativ uppmärksamhet. Var tydlig med vilket slags beteende du önskar och förväntar dig, och ge beröm när barnet gör som du säger.  
  6. Barn bör inte få välja om de egentligen inte har ett val. Fråga inte “vill du gå hem?” Säg hellre “Hej, kul att se dig. Jag har saknat dig. Kom, så går vi hem”.  
  7. Ge barnet lite tid till att förbereda sig. Säg ifrån lite innan ni måste gå ut så att barnet får lite tid till att runda av den intensiva leken. Det är oftast inte så mycket som ska till.  
  8. Försök att hitta kompromisser eller ge barnet ett alternativ så att det inte alltid får känslan av att drabbas av nederlag. Men vi ska självklart sätta gränser och säga till klart och tydligt när det är nödvändigt.  
  9. Det är av och till nödvändigt att bara avlägsna barnet från det förbjudna området, använd avledning  
  10. Försök att se och kommentera de många positiva sakerna, små som stora, som barnet gör. För barn kan små detaljer vara stora upptäckter. Genom att sätta oss in i barnets upplevelser och glädjas med barnet, ger vi en bra bekräftelse på hur högt vi värdesätter vårt barn.  
  11. Diskutera fostran föräldrar emellan. Det är bra om ni är eniga, men nödvändigtvis inte gällande allt. Barn kan förhålla sig till föräldrar som är olika, men som var och för sig är rimligt konsekventa. Som föräldrar måste ni vara ense om gränserna som sätts. Men om den ena säger ja hela tiden och den andra säger nej, så är det klart att reglerna bryts gång på gång.  
  12. Kom ihåg att på dagar med lite tid över kan du inte förvänta dig så mycket tålamod från dig själv  
  13. Ni föräldrar får passa på att ta tid till er själva, och till varandra. Avlasta varandra när det är tufft. Om ni inte har familj i närheten som kan vara barnvakt går det kanske att utbyta tjänster med grannar eller vänner med barn? Lappar i butiken, det lokala ålderdomshemmet eller gymnasieskola / universitet kan kanske bidra till att ni hittar en pålitlig barnvakt. Se till att barnet lär känna den som ska passa det redan innan.  
  14. Tro inte att barnet “är ute efter dig”, vill göra dig arg eller har onda avsikter. Märker du att du har sådana känslor bör du söka råd eller hjälp.  
  15. Hitta alternativ. Om ditt barn gillar att släppa krossbara saker utanför bordskanten för att det låter roligt säger det sig själv att du måste sätta gränser för sådana aktiviteter. Det handlar om att hitta alternativ. Låt barnet leka med en boll med en bjällra i, som också låter roligt när den slår i golvet. Det samma gäller fysisk kontakt med andra. Om ditt barn gillar att klappa andra genom att slå dem i huvudet måste du förklara att han hellre ska klappa dem försiktigt på kinden.  

Källa: Tone Aanderaa, Babyverdens foreldreveilederserie, Kunsten å være foreldre med god samvittighet , Hans Inge Knudsen– Kommuneforlaget.