Kategori:

Föräldrarollen

Kategori:

Föräldrarollen

Time-in eller time-out: Så skapar du en positiv relation till ditt barn

Time-out i barnuppfostran kan förvärra problemen. Det är time-in som gäller; på så sätt förstärks banden mellan er.

Använd beröm och uppmuntran, ge systematisk uppmärksamhet på önskat beteende och utveckling, och du kommer att utveckla en positiv relation till dina barn.

Time-out i barnuppfostran kan förvärra problemen. Det är time-in som gäller; prata med ditt barn om dess känslor istället för att införa ett straff för oönskat beteende.

Time-out betyder att barnet blir borttaget från en situation när det inte uppför sig. Tanken är att barnet ska tänka över vad det har gjort och komma tillbaka när han eller hon har insett detta. Ofta sätts det en tid på hur länge “pausen” ska vara.

Time-out är förkortning för “time out from reinforcement” som betyder att barnet inte får uppmärksamhet från vuxna eller positivt samspel. Det finns många fallgropar med den metoden och rekommenderas inte i normal uppfostran.

90 procent av samspelet mellan föräldrar och barn ska vara av “time-in”-kvalitet, säger psykologen Willy-Tore Mørch. Foto: David Jensen/UiT

– Time-out gäller i huvudsak för väldigt allvarlig utåtagerande hos barn mellan 3 och 10 år. Då pratar vi om våldsamt beteende, förstörelse av saker, angrepp på andra, säger psykologen Willy-Tore Mørch.

– Det betyder att time-out inte ska användas för olydnad eller småsaker, understryker han.

Time-in och relationsbyggande

Mørch har i många år lett det statligt finansierade programmet “De otroliga åren” som förebygger och behandlar beteendeproblem hos barn i åldrarna 3–8 år. Programmet är utvecklat av Carolyn Webster-Stratton från USA. Mørch säger att den första halvan av föräldravägledningsprogrammet handlar om positivt relationsbyggande, något som vanligtvis sker genom lek.

– Det är viktigt att utveckla den positiva relationen, utveckla barnets emotionella repertoar och empati. Detta relationsbyggande kallas numera i dagligt tal för “time-in”, säger Mørch.

Enligt Mørch är det ett missförstånd att begreppet “time-in” blivit lanserat av kritiker av “time-out”-metoden som ett alternativ. Men sedan begreppet har blivit populärt har utvecklaren av “De otroliga åren” även introducerat “time-in” i sitt program i syfte barnet är i ett positivt samspel med föräldrarna.

Time-in innebär att barnet är i ett samspelsmönster som är belönande, föräldrarna använder beröm och uppmuntran, de coachar barnet i förhållande till utveckling, de ger systematisk uppmärksamhet på önskat uppförande och utveckling.

– 90 procent av samspelet mellan föräldrar och barn ska vara av “time-in”-kvalitet, säger Mørch.

Mørch säger att normal olydnad som alla föräldrar måste hantera emellanåt inte har någon “quick fix”. Återigen handlar det om att skapa positiva relationer och bygga upp dessa på sikt. Ge barnet beröm och uppmärksamhet för beteende som du tycker är positivt att barnet har.

Alla barn trånar efter föräldrarnas uppmärksamhet, och eftersom föräldrarna ger uppmärksamhet vid utåtagerande eller aggression kommer de att få ett mer utåtagerande eller aggressivt barn. Styr uppmärksamheten mot beteende som är ändamålsenligt, råder psykologen.

– Ta barnet på bar gärning när det gör något bra. Idén om att barnet ska tas på bar gärning enbart när det gör något fel måste förkastas, säger han.

Felaktigt användande av time-out kan vara skadligt

Time-out-metoden används i de flesta vägledningsprogram för föräldrar, men är inte avsedd att användas på det som vi kan kalla helt vanlig olydnad. Kritiken mot metoden vid sådant bruk kommer av att det ses som en avvisning av barnet och inte tar barnets känslor i beaktande. På så sätt kan det vara skadligt för barnets utveckling.

Mørch säger att det är många föräldrar som har använt eller använder time-out-liknande metoder i helt vanlig barnuppfostran. Han är stark kritisk till “Nanny-programmen” som visades på TV för några år sedan och säger att det var många föräldrar som började praktisera metoden efter att ha sett detta.

– Vi har sett att man kastar ut barnen från en situation på ett respektlöst sätt. Föräldrarna är arga, skäller på barnet och ber barnet att gå och skämmas. Det är ett sätt som antagligen kan vara skadligt. I barnuppfostran ska det vara så få gränssättande procedurer som möjligt, säger psykologen.

Enligt Mørch ska föräldrastrategier i uppfostran av barn i huvudsak vara positiva och främja ett positivt samspel mellan föräldrar och barn.

Endast för särskilt våldsamma barn

Vid tillfällen där barnet är särskilt våldsamt kan time-out vara till hjälp. Ibland kan ett konfliktfyllt samspel mellan föräldrar och barn utveckla sig. Förutsättningen för att kunna använda metoden är att man först har vänt samspelet till att vara positivt. Då kan metoden hjälpa barnet till ett mindre våldsamt och utåtagerande beteende. Dessutom förebygger time-out våld för dem som är inne i ett extra aggressivt mönster.

Men om metoden ska användas ska den användas sparsamt, och det är viktigt att föräldrarna får vägledning innan de sätter igång.

Mørch säger att man förbereder barnet på hur time-out fungerar, ofta genom rollspel vid en tidpunkt när barnet är lugnt.

En mellanväg

Barnpsykologen och författaren Elisabeth Gerhardsen menar att användandet av time-out-metoden ibland fungerar som en skamvrå, och ogillar det starkt.

Barnpsykologen och författaren Elisabeth Gerhardsen säger att barnet aldrig ska skickas iväg som straff.

Barnet ska inte skickas bort som straff, eller ett straff förklätt som en “tankepaus”. Det är beteendet som är problemet, och det är det som du vill ha slut på. Hon rekommenderar en mellanväg. Barnet kan få ett val mellan att fortsätta att uppföra sig som det gör, men då måste uppförandet ske på annan plats. Eller så måste barnet sluta. På det sättet är det inte barnet som du skickar ut ur rummet, utan det dåliga uppförandet.

– Då är barnet välkommet att vara här om det slutar att till exempel skrika och ropa. Säg; “om du ska fortsätta med det måste du gå till en annan plats”, säger hon och fortsätter:

– Tanken är att du erbjuder barnet ett val. Antingen att vara här om det kan sluta med det oönskade uppträdandet, eller vara någon annanstans tills barnet är färdigt med det han eller hon sysslar med. Du kan till exempel be barnet gå ut för att spela fotboll, framför att sparka i vardagsrummet, eller be det gå upp på sitt rum om det inte kan sluta att slå sitt syskon.

Barnet bör bestämma tiden

Gerhardsen säger också att du aldrig får låsa in barnet. Om barnet kommer springandes tillbaka lika rasande, så följ det tillbaka till rummet.

– Dessutom är det barnet som bör få bestämma hur lång tid det behöver för att ändra beteendet. Det kan vara ett par sekunder, eller minuter. Det fungerar inte för små barn att sitta där tills de ångrar sig, det händer inte.

Om du använder barnets eget rum får det gärna leka där och ha det mysigt, då det inte är ett straff, men ett flyttande av beteendet till ett annat rum. Fall heller inte för frestelsen att använda sängen som ställe för barnet att sitta i. Det gör att barnet automatiskt kopplar sängen med straff, och det blir inte lätt att överbevisa barnet om att det ska bli skönt att gå och lägga sig i samma säng på kvällen.

Prata om känslorna med barnet

Vid användning av time-out som metod kan barn känna sig bortglömda, avvisade, rädda och förvirrade. Time-in handlar om att du bör prata med barnet om deras känslor istället för att utmäta ett straff.

– Det är ett viktigt första steg. Säg gärna att “Jag förstår att du har tråkigt, men du kan inte ställa dig upp framför tv:n så att din bror inte ser.”

Ett lite längre samtal om känslor som uppkommer vid oro eller bråk är lättare om du är ensam med barnet. Om du har flera barn och det ena barnet slår sitt syskon betyder det att om du pratar förstående med barnet som slår kan det leda till att den som uppför sig dåligt får mest uppmärksamhet. Då skickar du ut fel signaler.

– En tumregel när barn slåss är att ge mest uppmärksamhet först till offret. Då måste du förstås ha en aning om vad som har försiggått.

Ett generellt råd är att skilja på sak och person. Prata om handlingen och förklara vilka konsekvenser den har, men ge inte barnen personegenskaper. Säg att “Det du gjorde var dumt gjort”, inte “du är dum”. Helst bör du också visa förståelse för barnets känslor genom att exempelvis säga “jag förstår att du är arg, men du får inte slå”.

Du bör också skilja handlingen från det som du tror är avsikten, säger Gerhardsen. Det betyder att prata om hur handlingen påverkar andra, inte vad barnet menade med handlingen. Istället för att säga “varför måste du förstöra?” kan man säga “när du gör så förstör det för andra”.

– Det handlar om att skilja på sak och person, och skilja mellan kritik av handling och påståenden om den bakomliggande meningen, säger hon.

Psykologen menar att många föräldrar går i fällan och ber barnen allt för ofta att ordna upp det själva.

– Det klarar de inte när de är små. Då vinner oftast den som är starkast eller råast varje gång.

Tips till god barnuppfostran:

  • Time-out är i huvudsak avsett för väldigt allvarligt utåtagerande hos barn mellan 3 och 10 år. Time-out ska inte användas på mer “vanlig” olydnad eller småsaker.
  • 90 procent av samspelet mellan föräldrar och barn bör vara av “time-in”-kvalitet. Använd belöning, beröm och uppmuntran, ge systematisk uppmärksamhet på önskat uppförande och utveckling.
  • Om du ger uppmärksamhet vid utåtagerande eller aggression kommer du att få ett mer utåtagerande eller aggressivt barn. Styr uppmärksamheten mot beteende som är ändamålsenlig.
  • Ta barnet på bar gärning när det gör något bra.
  • Erbjud barnet ett val när det inte uppför sig: fortsätt med det någon annanstans, eller låt bli.
  • I en konfliktsituation där ett syskon slår den andra; ge först och mest uppmärksamhet till den som blir slagen, men bara om du vet vad som har hänt innan.
  • Skilj på sak och person. Undvik att säga saker som “Du är dum”, men rikta fokus mot handlingen; “Det du gjorde nu var dumt gjort”.
  • Tro inte att små barn klarar av att lösa konfliktsituationer på egen hand, utan hjälp dem.