Kategori:

Livsstil

Kategori:

Livsstil

Tecken på att du är på väg att bli utbränd

Tillhör du dem som bara står ut, både hemma och på jobbet? Det kan vara svårt att hitta en bra balans mellan arbetsuppgifter och familjeliv.

utbränd
Det är inte alltid så enkelt att se tecknen på utbrändhet innan det är för sent. Foto: iStock

Många upplever stress och krav, både från sig själv och från omvärlden. Om det blir för mycket kommer kroppen att säga ifrån. Men var går egentligen gränsen mellan vanlig trötthet och att “gå in i väggen”?

Gunvor Marie Dyrdal

Gunvor Marie Dyrdal är docent i mindfulness och positiv psykologi vid NTNU. Foto: NTNU

– Det är en bra fråga, menar psykolog Gunvor Marie Dyrdal.

Det är nämligen inte så lätt att veta när det har gått för långt, och signalerna kan vara olika. Men lyssna till kroppen, för den vet:

Kroppen börjar med att viska. Sen pratar den högre innan den eventuellt kortsluter. Signalerna finns där, men vi människor är ofta bra på att överrösta kroppens rop på hjälp.

Dyrdals råd är att lyssna mer till dig själv och din kropp. Det kan nämligen hjälpa så att du inte går in i väggen.

Du måste brinna för att bli utbränd, och många har ett stort engagemang och driv. Kraven kommer både från dig själv och från andra. Är det många krav från alla håll så är det lätt att pressa sig själv, säger Dyrdal.

Så vilka signaler bör du ta på allvar?

– Det kan vara så väldigt olika, eftersom folk har olika sårbarheter och saker som slås ut i kroppen. Men muskelsmärtor, huvudvärk, yrsel, illamående och sömnproblem kan vara vanliga symptom på utbrändhet, säger Dyrdal och fortsätter:

– Hos några visar det sig som magproblem och förstoppning, och i värsta fall magsår. Medan andra får en stel nacke som låser sig, tappar koncentrationen eller blir trötta och irriterade.

Marit Hvidsten

Marit Hvidsten är rådgivare och klinisk specialist i omvårdnad vid Kildehuset kurs- og kompetansesenter. Foto: privat

Att symptomen varierar, bekräftas av Marit Hvidsten, rådgivare och klinisk specialist i omvårdnad vid Modum Bad. Hon har lång erfarenhet av att möta människor som riskerar att bli utbrända.

– För många kan det börja med sömnproblem. Du får helt enkelt inte sova på kvällen, vaknar tidigt, är orolig och kan inte somna om. Tankarna vandrar ofta till nästkommande dags sysslor och utmaningar. Utöver det kan kroppsliga plågor som huvudvärk och nack- och ryggsmärtor uppstå. Många får också svårigheter med att kontrollera sina känslor, blir lätt irriterade, märker av koncentrationssvårigheter och har lätt för att glömma saker.

Rädd för det okända.

Hvidsten rekommenderar att du börjar med en läkarkontroll om du känner att energin är låg, då det kan vara en somatisk sjukdom som orsakar plågorna. Om provsvaren är normala kan det vara dags att tänka att personen är utsatt för stress.

Hennes erfarenhet är att många som går in i väggen innerst inne vet att kroppen försöker säga ifrån om att belastningen är för stor i förhållande till de resurser den har. Ändå blir dessa signalerna ignorerade.

– Många driver sig själv för hårt. Och ja, det är möjligt att driva på sig själv för länge. För några kan denna process ta flera år.

Hvidstens erfarenhet är att många kan uppleva trötthet, men det är inte alla som stannar upp och känner efter.

– För vad händer då? Vi människor är rädda för det okända. När vi inte vet vad vi ska göra, gör vi mer av det vi brukar även om vi vet att det inte fungerar. Lugn och ro kan vara utmanande när du är van vid ett högt tempo. En känd strategi är att hålla ut; det blir nog bättre efter jul, efter semestern eller när jag blir färdig med detta projektet.

Detta är en strategi som egentligen handlar om att lura sig själv. Du bör ställa dig frågan om det är sannolikt att saker kommer bli bättre? Utmaningen är att det hela tiden dyker upp nya projekt, och då blir det aldrig tid till ledighet eller vila, varnar hon.

Om du utsätts för stress under en lång tid kommer kroppen att mobilisera sig då den tolkar signalerna som att du är i fara.

– Kroppen är som en vakthund, där fokus ligger på att hitta den bästa strategin för att överleva. När kroppen upplever att den är utsatt för stress sänder den ut stresshormoner. Stresshormoner ska hjälpa oss i pressade situationer, men de bör inte aktiveras hela tiden. Man kan undra om ständig aktivering av stresshormoner kan vara en medverkande orsak till utbrändhet.

– Många känner ett välbefinnande när kalendern är full och tempot högt. Effekten upplevs som positiv. Du har en känsla av att du behärskar allt och får ofta bra feedback från de runt omkring dig, understryker Hvidsten.

Ignorera inte ihållande besvär

Även Dyrdal menar att du bör komma ut ur hamsterhjulet innan det är för sent:

– Många tänker att de bara ska göra lite till innan de är färdiga. Jobbar du tio timmar om dagen i två veckor och väntar på att det ska bli mindre uppdrag så att du kan komma ifrån? Den strategin fungerar dåligt då andra uppdrag kommer att dyka upp.

Sedan kanske du känner trötthet, men tänker att det bara går ut över dig själv. Och de uppdrag som inte blir gjorda går ut över andra. Det är lätt att tänka att du bara ska tillfredsställa andra lite till innan du är klar.

Psykolog Dyrdal uppmanar till att lägga märke till om symptomen blir mindre i perioder?

– Det som är intressant att lägga märka till är om problemen förbättras på semestern. Om du går runt med ihållande belastningar och alltid är lite yr och illamående så är det lätt att tro att det är ett normaltillstånd, och att du borde tåla det.

Även om magsmärtor och huvudvärk är jobbigt, understryker Dyrdal att det nödvändigtvis inte är farligt, men det är viktigt att inte heller ignorera ihållande problem.

Här gäller nämligen en hårfin balans:
– Trötthet är ju en del av livet. Om du inte fick åtta timmar sömn i natt är det helt okej. Det är vanligt att inte alltid känna sig utvilad och energisk. Men det är även viktigt att ta besvär på allvar och kolla upp att besvären inte är resultat av en underliggande sjukdom.

Titta på hela livssituationen

När det kommer till utbrändhet är det belastningar under en längre tid det handlar om.

Så hur långt kan resårbandet sträckas ut innan det brister? Det varierar från person till person, och några går med besvär i flera år.

– Kroppen är skapad för att mobilisera och klara motgångar, anmärker Dyrdal.

Även Hvidsten menar att det kan ta flera år. Det är för att kroppen övar upp en viss tolerans för stress och därför har vi människor en stor arbetskapacitet.

– Det som har betydelse är summan av belastningar under en längre tid. När lite i taget läggs till är det inte så lätt att märka när det har blivit för mycket sammanlagt.

Psykolog Dyrdals råd är att titta på hela livssituationen. Att ta hand om sig själv är väsentligt. Lever du i linje med dina värderingar? Är svaret nej bör du stanna upp. Vad är det som gör att det tar emot? Vilka möjligheter finns det för dig att prioritera annorlunda?

Det är alla krav vi upplever och att det är obalansen mellan privatliv och jobb som skapar stress. Var realistisk och orka fråga dig själv de jobbiga frågorna.

– Kan det vara att byta jobb? Göra förändringar på hemmaplan? Många är kanske för optimistiska när de jonglerar fyra barn och ett krävande jobb, säger hon.

Det är så att vissa livsfaser är mer krävande än andra.

– Småbarnsåren, när båda också jobbar, kan vara en tuff period för många. Det blir en kamp om tid och resurser. Vad händer när barnen blir sjuka? Vem ska vara hemma idag? Får några leder diskussionen till vem som har det viktigaste jobbet. Gamla och sjuka föräldrar kan också skapa utmaningar, säger Hvidsten.

Hon stöttas av Dyrdal:

– Livet går i faser och när det finns barn i hemmet kan det var krävande med alla aktiviteter som finns.

– Om du inte tid med barnen så mycket som du önskar är det värt att titta på den totala belastningen i livet. Ta en stund för dig själv och var ärlig om vad som är viktigt i livet. Vad styrs av yttre krav? Är det viktigaste för dig att ha ett öppet hem där barnens vänner kan komma på besök? Eller är det viktigt att det ska vara välstädat? Här handlar det om vad du förväntar dig av dig själv, avslutar hon.